Maria Blomqvist

Lotta tränar ett par minuter om dagen för att behandla sin artros

Uppdaterad: december 24, 2018

Lotta bor tillsammans med sin man på landet norr om Stockholm. Hon lever ett aktivt liv som egen företagare, kartläsare i rally och med en stor trädgård som hon gärna tar hand om. I skrivandets stund är det bara ett par månader sedan hon fick diagnosen artros men hon har haft ont i höften till och från i stort sett hela sitt vuxna liv.

Månaderna innan Lotta fick diagnosen artros gick hon en power walk på morgonen fem dagar i veckan och styrketränade. Hon hade sedan fem år tillbaka sadlat om till massageterapeut och höll på att bygga en klinik på gården för att flytta verksamheten dit. I bagaget hade hon en viktresa där hon med hjälp av diet och träning lyckats gå ner 23 kilo. Förutom värken i höften som gjorde sig påmind emellanåt kändes allt bra och hon såg fram emot en semesterresa till Gran Canaria med två bergsbestigningar på schemat.

När jag kom hem dalade allt. Smärtan var olidlig när jag klippte gräset och sedan gick den aldrig över och jag fick svårt att röra mig, berättar Lotta.

Smärtan bromsade upp allt. Hon började söka vård och efter tre månader fick hon efter röntgen besked om att hon led av höftartros. Hon var då trött och deppig, hade väldigt ont och hade dessutom gått upp tio kilo. Läkaren som gav beskedet skulle gå i pension så Lotta började googla, ville hitta svar och orsaken till det onda. Det var då hon hittade Joint Academy, och tyckte egentligen att det lät för enkelt för att vara sant.

Att göra en övning som tar två minuter vid köksstolen låter som ett skämt, men efter ett par veckor började jag känna en förändring, berättar Lotta.

Lotta hade ont och satt i soffan och var riktigt nedstämd när hon hittade Joint Academy. Trots att det lät för enkelt för att vara sant chansade hon och registrerade sig och betalade första patientavgiften och samma dag blev hon uppringd av ortopeden. Så gick det sakta därifrån och med hjälp och stöd fick Lotta sina två ben att gå framåt.

Jag skulle aldrig hunnit med att gå till en sjukgymnast, för det gör man inte om man har ett jobb att gå till, jag vill gärna ha det enkelt och snabbt, få snabba svar och förstå. Det är den långa väntan som gör att man blir så dålig både fysiskt och psykiskt, berättar Lotta.

Efter att Lotta varit i kontakt med ortoped och sin fysioterapeut har hon inte hoppat över en enda dags träning, inte ens under sin semester. När Lotta går in i någonting går hon all in och funderar inte så mycket utan gör det hon ska. Till en början gick Lotta in lite väl hårt så hennes fysioterapeut fick bromsa henne lite och det hjälpte. Genom fysioterapeutens styrning och kunskap fick Lotta bra pedagogisk hjälp att förstå och upplevde att hon blev uppfångad när det behövdes. Filmerna var också till stor hjälp och dem gick Lotta tillbaka till när hon kände att hon behövde.

Lotta har även fått ett stabiliseringsprogram för att förbättra sin bålstyrka av fysioterapeuten och kör mycket ben- och ryggträning för att lindra sina besvär. På grund av skador i ryggen har Lotta även haft nervsmärtor och med detta program fick hon bättre koll på var smärtan och svagheten kom från. Numera går hon mycket stabilare, har ingen molande värk, nervsmärtan har släppt och Lotta kan stödja på benet igen vilket hon inte kunde innan. Hon berättar att hon oftast gör träningen som en morgonrutin. På samma sätt som hon måste borsta tänderna och gå på toaletten så måste träningen få plats.

Det tar ju så lite tid, så att gå upp lite tidigare på morgonen är inte svårt. Vill man det så gör man det och offrar något annat, avslutar Lotta.

Nu står kliniken på gården snart klar och Lotta jobbar mycket. Har hon en dålig dag tar hon en värktablett bara för att dämpa. Tycker själv att hon mår bra av att komma iväg och jobba. Mellanläget, att sitta ner, är fortfarande det jobbigaste. Men Lotta kommer att fortsätta med sina övningar och sin träning för att fortsätta kunna röra på sig, må bra och vara glad.